Varptyngd vävstol nr 5: Väven klar och ny varp i vävstolen

Våren 2018 hade vi vävt så långt och länge (4 år) att det var dags att avsluta väven. Så här såg den ut

Väven avslutades nertill med ett brickband i ull. Det gjorde vi medan väven satt kvar i vävstolen.
Det är 4 kvadratiska 4-hålsbrickor i bandet så det blev 16 trådar i bandet.

Man väver bandet ungefär 10 cm med inslagstråden. Sen lägger man in första varptråden från stora väven som får gå tillbaka i nästa skäl och sedan hamnar på baksidan av väven. Sen väver man ett eller 2 inslag med inslagstråden. Sen växlar man mellan att lägga in varptrådar och inslagstråden. När alla varptrådar är fast i bandet väver man 10 cm till och avslutar bandet med en överhandsknop.

På bilden nedanför är bandet färdigvävt och brickorna är bortplockade. Återstår att fösa upp brickbandet på plats en varptråd i taget. Återstår också att knyta överhandsknopen.

Här är bandet klart.

Utvärdering: Det hemspunna garnet har fungerat väl. Varpen var onödigt kraftig vilket gjorde att vi fick glesa ut den två gånger.

Lite besöksbus med tilltrasslade trådar har det varit men väven har tålt det.

Sen var det dags att börja med den nya väven som det var klar att börja väva i hösten 2018. Nu är det februari 2020

Varp: Linvarp 8/5

Linvarp har bra draghållfasthet men är känsligt för nötning. När varpen hängde på plats i vävstolen så fick den en omgång avkok av linfrö som penslades på. Sen har vi på 1,5 år inte behövt limma men nu är det nog dags. Varpen är inte sliten men lite luddig.

Länk till hur man kokar linfrö: https://kristdalavavstuga.wordpress.com/2017/04/17/att-klistra-en-linvarp/ Kommentar: Man kan frysa linavkoket så har man till nästa gång.

Vävbredd: ca 40 cm

Antal trådar: 80

Varpning: Vi varpade med ett brickband utav 16 trådar hemspunnet ullgarn. Bandet med den vidhängande varpen sys fast med ett hampasnöre runt en käpp som sedan fästs vid tygbommen. Käppar brukar jag skala på våren när barken är lätt att lossa. Sen låter jag käpparna torka så har jag ett lager i olika grovlekar till allehanda slöjdprojekt

Varptyngder: Till den nya väven lät museet tillverka nya tyngder av bränd lera. De är kopior av lertyngder funna vid utgrävningar i Västmanland. Tyvärr visade det sig att de var för lätta, så tyngderna räckte till främre varplagret men de bakre varptrådarna fick behålla sandpåsarna. 

När varptyngderna var på plats var det dags att virka kedjelänken som håller trådarna på lagom avstånd från varandra. En för de bakre och en för de främre trådarna.

 Här är en närbild

När kedjelänkarna var klara var det dags att knyta ett enkelt solv runt varje varptråd i det bakre varplagret. Dessa knyts runt solvstången. Det här är för att när man lyfter fram solvstången till de främre klykorna så får man det andra skälet.

Solven knöts av samma slags hampsnöre som till förra väven. Det höll i minst 4 år. Lite roligt är att de är gjorda av det enkla lite tunnare hampsnöre som jag köpt som förslag till varp i den gamla väven. Då utdömdes det av vävstolsbyggaren som alltför klent. För att visa att han hade rätt så drog han av snöret med händerna. Tur att inte alla är starka som en björn.

Sen var det dags att väva. Först blev det största gravhögen i Anundshög

I januari 2020 såg det ut så här med får och en runsten

Vävningen: När jag väver i en horisontell vävstol så lägger jag inslaget i en diagonal för att få inslaget tillräckligt långt. Detta för att väven inte ska bli smalare och smalare. Det kan man inte göra i en hängande varp. Här får man i stället lägga inslaget i bågar, byta skäl och sedan slå uppåt med vävsvärdet i slutet skäl.

Nu har vi 2 trådar per centimeter och det är lättare att göra små bilder. På den nya väven är det gravhögen Anundshög, några får och en runsten. 

Vi har vävt våra bilder i kelim. I det utmärkta häftet Varptyngd vävstol från föreningen Forntida Teknik i Sveg så står det mer om snärjtekniker. Överhogdalstapeten som är vävd på vikingatiden eller något senare är vävd i snärjteknik. Bottenväven är i lin och ullinslagen snärjs. Då hamnar bilden bara på ena sidan. Det vore mer historiskt korrekt,  men vi försöker inte i första hand vara historiskt korrekta. Våra bilder är mest för att människor som kommer till museet ska se att det händer lite nytt på väven. Väven blir en länk mellan forntid och nutid.

När jag är och tittar till väven så brukar jag erbjuda besökare att få prova att väva. Det händer också att någon besökare eller personalen väver men mest är det Ulla och jag som väver.